K-summering för Matematik 5B1115 2006



1.RNA

2.FUN

3.GRV

4.DER

5.TAY

6.LDI

7.INT1

8.INT2

4.DER              Derivator


1. Derivering.
  1. Definition av derivata (samt höger- och vänsterderivata).
  2. Derivatalistan (=listan på derivatorna av de elementära funktionerna.)
  3. Produkt- och kvotregeln.
  4. Kedjeregeln .
  5. Användning av logaritmlagar före deriveringen förkortar ibland beräkningarna.
  6. Högre derivator.


4.1 Derivatans def.

4.2 Kedjeregeln

4.3 Derivatalistan


1a.1
1c.1 1c.1a

1d.1  1d.2
1d.3

2. Implicit derivering.
  1. Funktioner kan deriveras även om de inte förekommer explicit i högerledet.
    Derivatan av y med avseende på x skrivs y'. Derivatan av x med avseende på x blir 1.
  2. Efter en implicit derivering uppstår ett samband mellan x, y och y', där y' alltid kan lösas ut.


4.4 Implicit derivering



2b.1
2b.2
2b.3   2b.3a

3. Extremvärdesproblem.
  1. Rolles sats och medelvärdessatsen leder till:
  2. Samband mellan derivatans tecken och funktionens växande eller avtagande.
  3. I punkter där funktionen är deriverbar och ett lokalt extremvärde antas är derivatan = 0.
  4. Extremvårdets lokala karaktär bestäms av derivatans tecken (dvs funktionens växande eller avtagande). på båda sidor om punkten. Även andraderivatans tecken ger också informatiom om samma sak (y''>0: lokalt min, y''<0: lokalt max).
  5. En funktions största och minsta värde (globalt max och min) kan antas lokala max- och minpunkter, i ändpunkter eller i punkter där derivatan inte existerar ( ex.vis där |h(x)|=0 ).


4.5 Rolles sats



3d.1 3d.1a
3d.2
3e.1   3e.2

4. Kurvskissering, värdemängd och olikheter.
  1. Kurvskissering utförs med stöd av derivatans tecken, gärna sammanfattade i en teckentabell.
  2. Olikheter visas med samma metod.
  3. Värdemängden Vf för en funktion f är mängden av f:s funktionsvärden. Denna mängd bestäms också helst med en teckentabell, där plats ges för ev. relevanta gränsvärden.


4.6 Kurvskiss 1

4.7 Kurvskiss 2





4b.2   4b.3
4b.4   4b.5
4b.6   4b.7
4b.8